sluta försöka!

Jaha då var det snart nyår... 

ska man eller ska man inte sätta ett nyårslöfte?

Idag var jag ut på en skoter tur till ytterstvallen och jag har äntligen fått en inspirations bild till min tatuering som jag SKA skaffa inom en snar framtid!

Inspiration till min tatuering :)

våffelstugan mitt ute i skogen!

aja även fast jag inte ska avge ett nyårslöfte i år ska jag i alla fall försöka sluta att jag ska försöka utan istället JAG SKA!!! 

Peace!

lite bilder från resan upp till åre

Hamnterminalen startade min resa hemmåt

kom hem till min mobror!

ut och käka i sthlm!

köpte mig en liten julklapp :)

resa från sthlm mot Åre

dimma blev det vid gävle!

sen sprack det upp efter sundsvall

och sen blev det mörkt innan vi var i jämtland!

utsikten från morsans nya hus!

lite skidåkning blir det med!

sen hemma och se på maiden!

Gott nytt jul

eftersom det är Julafton imorgon så säger jag bara detta till er läsare!

Från oss alla, Inuti er alla.

Ett gott nytt jul och god ny år!

önskar lilla jag :D

kommentarer!

"Du skriver om hur det är och "leva med ett dolt handikapp?", jag som har hjärtfel har aldrig sett det som ett handikapp utan jag har bara kännt mig mer speciell, självklart beror det på vilket hjärtfel man har och kanske att mina operationer har gått så bra för många dagar så tänker jag inte på att ärret finns där eller att min mekaniska klaff är där och tickar.. Har heller aldrig behövt extra stöd i något så...handikapp?"

Jag förstår exakt vad du menar. Håller även med till fullo... Dock har jag inte samma ork som folk i samma ålder som mig! tex springa långa sträckor eller "hålla tempot uppe".

Alla mina operationer har gått bra för mig med och jag har också en mekanisk klapp som tickar på och inte har jag heller behövt något extra stöd!

MEN!!!

det är även för vissa att det är en funktionsnedsättning, dvs dem klarar inte av lika mycket som alla andra!

även fast allt har gått bra för mig så klarar jag inte lika mycket som mina jämngammla...

nu kanske det inte är så för alla men för vissa!

och sen är en funktionsnedsättning en typ av handikapp därav drog jag den slutsatsen!

Hoppas detta har hjälpt dig förstå vad jag menar med "dolt handikapp"

"Vad skulle du lära ut om hjärtfel isf?"- tänkte mer lära ut om mitt liv och hur jag har det och leva med hjärtfel och lite statestik över hjärtfel i övrigt.

"Tror du att det är viktigt att man, ovasett sjukdom, är lite stolt över att man fått den?Ialla fall om man kan ha kontroll över den, så den inte tar över ditt liv?" - Personlingen tycker jag att man ska vara stolt över sig själv för att alla är unika! ingen är den andre lik och även fast man är "speciell" på andra sätt är jag inte "Hjärtsjuke - Jonte" utan jag är "Jonte - spelutvecklare/DJ/skidåkare/parkourutövare" innan jag är "hjärtsjuke jonte"!

Men som svar på din fråga! JA var stolt över det du har ! och var den underbara och awesome person du är oavsett! 

var den du är innan du tänker på alla "skavanker"!

Peace!

Vilken Respons!

Märkte idag att jag hade fått över 100 visningar på bloggen och fått flera medelanden på telefonen som skriver "vad underbart du hade srivit i hjärtbarnet"

Jag skrev en krönika för några veckor sedan till dem och hade tänk publicera den här på bloggen efter att den hade blivit publicerad!

men har fått några frågor här på bloggen efter krönikan så tänkte att jag lika gärna kan svara på dem!

"Har du alltid varit intresserad av skidor?" - Nej, jag blev intresserad tack vare att morsan träffade min plastpappa och tyckte att jag borde lära mig åka skidor då han bodde utanför Åre!

"Är det alpint eller längdskidor mest?" - Jag åker mest alpint då jag lätt blir trött när jag åker längd,,, eller ja "alpint" jag åker ju mest trickskidåkning och offpist!

"När du gör något fysiskt tänker du på att du kommer bli trött efteråt och tar det lungt så att du inte ska bli helt slut eller kör du på och tar det som det blir sen?" - När jag åker alpint så är det som intervall träning. Dvs jag kör stenhårt ner till liften och vilar på vägen upp!

"är du som jag, ett stolt hjärtebarn?" - Ja det är jag, Idag i alla fall! har varit en tid då jag hatade att jag hade ärr och att jag var "den enda med hjärtfel"... Men idag är Jag stolt och vill gärna åka runt och lära ut om att leva med hjärtfel!

Peace!

På väg!

Nu är det inte länge kvar tills man sätter sig på färjan för sista gången år 2012 för resa hem till vildmarken!

Det blir att fara hem över jul och kanske nyår för att hinna träffa släkt och vännerna än en gång!

För dom som känner mig vet att jag har haft en jobbig höst och det känns skönt att få komma hem och få rensa luften liute och få känna på en annan miljö än instängd på en jävla ö i bottenhavet!

Jag kanske låter lite bitter i detta inlägg men jag känner att jag måste få ut mina känslor i text och jag vet att det kan tyckas att jag verkar arg men så är inte fallet!

men men just nu packar jag ner det sista och diskar upp det jag har kvar sen är det bara att vänta in att klockan ska slå 6:00 så man kan börja gå ner till båten!

Skönt att äntligen få komma hem och kolla på ny huset, åka lite skidor, träffa vänner från förr och bara må gott och kanske känna sig glad för en gång skull sedan september!

Peace!

att skriva eller inte skriva?...

Hallå där!

Jag har fått några kommentarer (inte på bloggen utav av folk rent allmänt) att "varför bloggar du så lite för?"

anledningen till varför jag inte bloggar så ofta är för att jag vill inte skriva:

 "Idag har jag varit på skolan och gjort ditt och datt sen gick jag hem och lagade den här maten som var SÅÅÅÅ goood!!! <3333... aja men sen sååå.... vad gjorde jag mer den dagen?? eeeeh jo jag var på rindi och festade (som vanligt) och sen gick jag hem och sov..." 

Jag vill inte göra sådana inlägg! jag vill göra intresanta inlägg, allvarliga inlägg med en gnutta skämt... 

Jag vill inte "sälja ut mig" som bloggare... 

Jag vill köra min egna stil! 

Mina egna regler!

Enkelt sagt... Jag skriver när jag har lust och har något vettigt att skriva! 

Just nu sitter jag och finslipar på "the story of flusy" som går lite mer ingående på hur mitt liv var innan jag flyttade till Åre, innan jag började med alla sporter... 

Ska även försöka börja skriva mer vardags saker och mer inriktning på det jag brinner för... Spel!

Men vad vill ni läsa om?

Vill ni att jag ska skriva "typsik blogg inlägg" eller ska jag fortsätta med hur JAG vill ha det?

Och VAD vill NI(!!!) läsa om??

Gaming videos!

Som jag har sagt här i bloggen tidigare är jag en riktigt stor spelnörd!.
Detta leder till att jag spelar "ganska" mycket spel och sådant för att få inspiration till att själv göra spel.

Förut gjorde jag och en kompis en serie i Tekkit (minecraft med olika modificationer) och jag tyckte detta var superroligt men jag kunde inte spela in och sen hade vi inte nog bra datorer för att spela in bra filmer etc. etc. och sen flöt det ut i sanden...

MEN!!! nu så har jag fixat lite videoredigerings program och inspleningsfunktioner till datorn så jag kan spela in när jag spelar spel!

så nu ska jag börja spela in lite medans jag spelar! det kommer bli mycket battlefield och minecraft men även  små spel på internet om jag får lust / tid med det...

så igår gjorde min kompis detta intro till mig!

vad tycks?

Peace

Jag är aldrig ensam!

jag har oftat under min uppväxt undrat om jag var den enda med hjärtfel, om jag var den enda som hade sådan "otur" att få det...

det jag har insett dem senaste 5 åren sen jag började jobba som lägerledare på skolmullis är att "Jag är aldrig ensam!" det finns folk med liknande fel som mig!

och det inser jag sen jag har själv börjat åka på läger (Åre lägret 2ggr), man träffar folk i liknande situatiuoner och har haft samma frågor och funderingar som en själv.

i skrivande stund sitter jag på facebook och snackar med gammla kompisar jag träffade på åre lägren och andra ungdommar med hjärtfel och blir fortfarande lika förvånad att vi är inte ensamma och vi alla har varit med om liknande saker och vi delar erfarenheter med varandra! 

även om världen kan kännas orättvis att just DU har fått hjärtfel finns det folk i samma situation som dig och dessa kan bli dina vänner för livet!

till er som jag träffat via läger/träffar/genom facebok 

TACK för att ni finns och delar med er av era erfarenheter! ni betyder så mycket för mig! 

det är ni som gör att jag vill fortsätta stanna posetiv och glad!

Peace!  

längtan är över!

Som ni flesta av er vet så är jag en stor spelnörd.... och när man har gått och väntat på något väldigt länge (som till exempel ett spel) blir man väldigt glad när man får ett mail som säger

 "varorna du beställt är nu packade och skickade hem till dig".

Finns inte mycket som slår det!

Sist jag längtade så här mycket på ett spel var Battlefield 3 som jag väntade hela 6 ÅR på!

jag spelade battlefield 2 och älskade hela upplägget med att du spelade i trupper och tog över kontrollpunkter för att kunna avancera dig in i mappen och du hade även en commander som styrde lite om vilka punkter du skulle attakera eller försvara!

och när jag fick höra att dem hade börjat på bf3 så blev jag otroligt glad och sen kom väntan... när skulle spelet komma? när skulle man få testa det?

Det blev en hype utav det!

men det tog hela 6 år innan jag skulle få spela det ( har nu lagt nästan 200h på det spelet)

och nu så har jag förälskat mig i en ny spelserie Assassin's creed!
helt otroliga miljöer och härlig parkour känsla när man spelar det! 

och 5:e spelet i serien som heter assassin's creed 3 (?? what 5 spel men heter 3??)
ja den heter assasssin's creed 3 för att det finns 2 fortsättningar på 2:an 

men men detta blev ett långt inlägg om mig snackar spel!

Peace!

LAN (local area network)

God kväll eller godnatt snarare!

jag sitter just nu på ett LAN-party ( ett gäng kompisar kopplar upp sig på samma nätverk och spelar massor med dator spel under en helg / natt 

Som ni kanske vet är jag en nörd när det kommer till spel och teknologi!

men men nog om det... 

sitter just nu och väntar på att en turnering ska dra igång med Leauge of legends!

Peace!

Ångest...

Dags för ett seriöst inlägg igen!

Varnar för gråt även denna gången...

Att leva med hjärtfel är oftast ingen lätt sak...
Att ständigt gå runt att oroa sig för när nästa operation ska bli av eller vad nästa undersökning ska visa för svar.

Jag vet själv att jag är en väldigt tystlåten person av mig när det gäller just rädslan för operationer och vad för svar jag kommer få av min doktor...

Man stänger in sig i en bubbla och vill inte lyssna eller så vill man veta men vill inte berätta till alla andra!

Jag har alltid haft min trygga bubbla när jag bodde hemma och att jag visste om något skulle hända har jag folk i närheten...

Nu när jag bor själv går jag med ångesten nästan varje dag... rädslan av att gå och lägga sig och inte veta om man vaknar upp dagen därpå...

Rädslan att man inte har någon i närheten...

Rädslan att man inte kan göra något... man blir så försvarslös...

Jag har lärt mig leva med denna ångesten.

Som ett exempel så HATAR jag att sova när det är tyst för att jag hör mitt hjärta slå...

Jag hör alla extraslag och "överhoppningar" av slag... vilket gör mig orolig och rädd...

Jag vet nu att det är vanligt och att alla har det men att jag hör det extra tydligt pga min klaff...

Numera har jag en timer på min dator som slår av sig efter 30 min så jag har "ljud" i bakgrunden när jag ska sova...

Förut var det lättare då jag ibland hade någon som jag sov med... Men nu när man blivit singel igen efter 2 år så är även den tryggheten borta...

Jag har INGEN i min närhet som kan mitt hjärtfel lika bra som mig...

Detta gör mig både rädd och nervös ifall det skulle hända något...

Jag berättar mycket till mina kompisar men inte allt... Man vill inte göra dem rädda i onödan...

 Har insett nu att NÅN i min närhet borde kunna mitt hjärtfel OM något skulle hända...

tillbaka till ämnet om ångest...
Ångest kan vara både bra och dålig,
många har det och jag vet folk som frågat mig hur jag "orkar" leva som jag gör...

jag brukar svara dem.

Jag är inte rädd för att dö, jag är bara rädd för att plågas ihjäl...

att leva med rädslan gör mig nästan starkare... jag lever för mig och för andra. jag lever för att visa att det går att leva som jag gör och ha hjätfel

Peace!

vad ska man skriva om?

Oj märkte just att det snart är en vecka sen jag gjorde ett inlägg!

Kan ju skylla på att jag har inte haft tid men så är ju inte fallet, har helt enkelt inte kommit på något vettigt att skriva om...

Finns säkert jätte mycket jag hade kunnat skriva om men nu har jag ingen inspiration! 

det jag gör just nu i min vardag är att 

1.Brädspels projekt i skolan

2. komma igång att programmera igen efter sommaren!

3. har börjat spela in en youtube serie med en polare! (vi spelar ett spel tillsammans och gör masor med awesome saker)

4. ska börja med min egna youtube serie och spela lite olika spel...

5. träna parkour & stuggs på helgerna

6. DJ:a och fixa saker med det!

7. fixa i ordning min lägenhet mer och mer!

har ganska mycket saker som jag vill hålla på med och fixa så bloggen är ett sidoprojekt jag har för att få kunna skriva av mig när jag får lusten och viljan!

Men som sagt ställer ni frågor kommer jag svara på dem så gott jag kan!

Hoppas ni som läser har förståelse med att jag inte skriver så ofta!

Just nu vet jag inte hur långt jag vill ta detta projekt... men jag kommer inte sluta! 

Peace!

Lite frågor !

Hallå där!

Tänkte svara lite frågor jag har fått här på bloggen!

första frågan !

Tänker på när min 9:a skulle mäta sin egen effekt i fysiken och ta sig upp i Arctura, många trappsteg är det. Framför allt grabbarna tävlade såklart och den egentliga meningen att lära sig och förstå en fysisk formel blev sekundär. Hur har du hanterat alla "tävlingsmoment" som dyker upp i vardagen

Oj det var en svår fråga...

Jag brukar oftast tävla mot mig själv! om att kan jag gå upp för denna backe med mina kompisar utan att behöva stanna etc...

och ofta är det jag som drar igång "tävlingar" men det är sällan jag gör "fysiska" tävlingar... men det händer ju att man tävlar men då får jag göra efter min takt och mina kamrater brukar oftast acceptera detta.

fråga nr 2

Jag tänker skidåkning - kyla - ork - hur funkar det?

Glad att du tog upp det!

jag är egentligen inte så störd utav kylan.. jag är ganska varm av mig dvs jag fryser sällan!

men sen är ju jag norrlänning som är van vid 30 minus på vintarna så kan ju hjälpa en hel del !

Orken är bra då man nästan kör intervall träning! kär hårt ner och vilar upp i liften!

Det är sällan jag kör slut mig i backen då jag vilar 50% av den tiden jag är i backen...

Peace!

Överbeskyddande föräldrar!

Detta är ett ämna jag har velat skriva om älnge men inte fått inspirationen till att skriva om det!

Tills igår!

Först och främst... Jag vet att jag inte bloggat på ett tag, har haft mycket i skolan / varit in på koll i sthlm...

MEN!!! nu kör vi!

Att växa upp med hjärtfel och höra doktorer säga vad man få och inte får göra kan vara väldigt jobbigt i vissa lägen! 

Men egentligen har dom inte så jätte mycket data från tidigare generationers hjärtfel...

Jag är en av den generationen dem har börjat följa upp efter alla operationer!

Förr så blev hjärtsjuka friskförklarade när dem hade genomgått sin hjärtoperation...

Anyways tillbaka till ämnet!

Det doktorerna säger kan oftast vara att "hen kan inte sporta" vilket dem oftast menar på elitnivå!!! men som föräldrar kan låta som "ÅH NEJ HEN KAN INTE TRÄNA ALLS" vilket kan göra att man inte får göra något alls!

när jag växte upp så "kunde" jag knappt göra något då min mor var VÄLDIGT överbeskyddande! men som tur är träffade hon min plastpappa som ändrade hennes syn på hjärtfel då han själv hade det.

Nog för att hon fortfarande kan vara överbeskyddande i vissa lägen betyder inte det att hon inte släpper mig att låta mig testa olika saker!

jag minns en gång då jag och hon mötte en annan familj då det hjärtbarnet inte fick åka på läger då mannan argumenterade med

mamman - "men tänk om det händer något"

jag - "ja det finns läkare på plats i gänget på lägren"

mamman - "ja men hur ska vi kunan veta att dom kan hen's hjärtfel?"

jag - "dem läser ju på allas berättelser innan lägret så dem vet vad dem ger sig in på"

mamman - "men hur ska vi göra om det händer något?"

...

Ja den diskutionen varade länge och jag själv bara tänkte för mig själv... stackars hjärtbarn som inte fick föra sin egen talan i detta!! för jag vet att hen skulle ha velat åka på det lägret!

både jag och min mor kollade på varandra på vägen hem och jag sade "TACK GODE GUD att du inte är så där överbeskyddande"! 

Tror ni vi skrattade hela vägen hem?? 

Dock tycker jag att det är bra att man är överbeskyddande till en viss gräns! 

Låt dem få prova på om dem värkligen vill testa!

Låt dem åka på läger för man knyter så mycket kontakter och man lär sig att man inte är ensam i denna värld med hjärtfel!

Peace!

ÄNTLIGEN!!!

För er som har följt bloggen så vet ni kanske att jag håller på med parkour!

Jag har tränat i snart 2 år på att sätta en sideflip (sidovolt) bra och idag satt den!!

En till sån där dag...

jahap... ännu en sån där Fredag igen...

DJ ikväll igen! (då vi egentligen bara är 2 dj's för tillfället då vi inte hunnit lära upp dem nya)

anyways ska lära upp 2nya idag så får se om det går bra!

idag tänkte jag ha en chill dag ifrån bloggen så detta blir ett kort inlägg då jag inte har något speciellt att skriva om!

Så... Nu vill jag höra från er läsare!! VAD SKA JAG SKRIVA OM??

Vill ni veta mer hur jag lever i studentkorridor?

vill ni veta mer om mitt DJ:ande?

kanske om  mer av skidåkning?

Skriv en fråga i kommentarerna!

Jag läser ALLA kommentarer!!!

Peace!

video dags

Det ingen ser

En sak som precis slog mig!

om du går på stan (låt oss säga Stockholm som ett exempel) och du går på drottninggatan...

Du kan inte direkt säga vem som har hjärtfel och vem som inte har genom att kolla på personerna i fråga....

det är väldigt sällan man ser på personer att dem har hjärtfel.

Jag själv har blivit förvånad av folk man har kännt i nästan 2 år som blir förvånade och bara "oj vad har du gjort där" när dem får se mina ärr! 

jag är så van vid att alla vet om att jag har hjärtfel så jag har inte tänkt på alla mina vänner här nere på Gotland inte vet något alls egentligen om mitt hjärtfel!

Jag är ibland för upptagen att leva i nuet att jag glömmer bort det viktigaste jag har med mig från igår...

Att ha hjärtfel i vissa lägen är inte lätt!

 Kan bara dra ett exempel idag...

några vänner skulle klara av ett achievement (ett mål så du får ett slags märke (se det som skouter som får sina märken om dem klarar av något))
Detta achievement var att gå upp för domkyrketrappan här i visby =148trappsteg
upp och ner 100gånger...

Det här är en sådan sak jag aldrig skulle klara av just pga mitt hjärtfel!

jag blir så mycket lättare tröttare än alla andra!

anyways jag har inte sagt att jag inte ska försöka någon gång!

just sådana här saker får en att tänka på vad som jag kan och inte kan med mitt hjärtfel!

jag vet att jag kan mer än vad dem flesta som har hjärtfel inte klarar av och jag vet att jag har ett enormt driv i mig som säger att jag kan!!!

tillbaka till ämnet om att inte syns att man har hjärtfel...

med tanke på att 1000 barn föds varje år med hjärfel ger det i snitt 3st om dagen .

det är ganska många!

tänk på det nästa gång du går på stan!

Peace!

"Du kan om du vill!" (varning för gråt!)

Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag levde i nuet och att jag kan om jag vill!

varför jag gör det är en otrolig historia som tyvär inte slutar lyckligt... 

Det hela började när jag var 7år gammal och jag skulle gå och lägga mig när jag var hemma hos min mor i Gällivare (när hon väl bodde där uppe) Och för ovanlighetens skull hade jag inte en pyamas när jag skulle gå och lägga mig, så jag skulle gå ut i köket och säga godnatt till alla (morsan hade besök av hennes vännina och 2 killar dem hade träffat tidigare på krogen).

och jag säger godnatt till alla och är på väg tillbaka då en hand plötsligt stannar mig som kollar på mig med mitt ärr och han drar själv upp tröjjan och visar sitt ärr på bröstet!

jag blev helt paff!
EN VUXEN MED ÄRR PÅ BRÖSTET SOM JAG!!

behöver jag skriva att han blev min idol?

När jag var 9 år flyttade min mamma ner till honom i Åre

kvar blev jag hos min far...

men varje lov var jag ner och hälsade på dem och han lärde mig åka skidor och hoppa i dem stora hoppen i "bräckeparken!"

och han sa alltid till mig att "Du kan om du vill"

han lärde mig allt!
han fick mig att inse att jag kan göra saker i min takt!

han fick mig att prova på saker jag aldrig skulle göra annars!

"Du kan om du vill"

Tyvär finns han inte kvar i livet...

för 2 år sedan den 15:e augusti omkom han i en bilolycka...

Det finns så mycket fina saker jag hade kunnat om honom men jag blir bara helt tom när jag tänker på det...

det sista han gjorde innan han lämnade hemmet den dagen var att beställa en skiva till mig... som en födelsedags present..

har fortfarande kvar skivan och lyssnar på den varje dag och tänker på allt han lärt mig!

Att han körde och köpte ett par nya skidor till mig för att jag skulle kunna vara med på en utflyckt!

Minnerna kommer alltid leva kvar och jag vet att han ser över mig!

Tack för allt du lärt mig!

JAG KAN FÖR JAG VILL!

Peace!

Min skoltid!

Fick en fråga här om dagen om hur min ork har varit under min skoltid!

Att ha hjärtfel i skolålder är inte lätt...
Speciellt var det inte lätt för mig.

Jag orkade inte lika mycket som alla andra på idrotten och gör det fortfarande inte, det fanns en tid då jag inte ens kunde gå en kilometer utan att bli jätte trött så jag måste sätta mig ner av utmattning!

Då var jag 15 år!

Samma år var det dags för min senaste operation, då bytte dem ut en klaff i mitt hjärta via en så kallad sprängningsteknik!

Då dem åker upp i hjärtat från ljumsken via blodådrorna med en ny hjärtklaff på en "ballong" och blåser upp denna på den befintliga hjärtklaffen!

Efter det orkade jag mer! och det märktes direkt!

Jag har haft lite otur i gymnastiken / utflyckter tidigare i mitt liv innan jag flyttade till min mor i Åre!
min första gymnastik lärare brydde sig inte om att jag hade hjärtfel och satte det betyg på mig som jag kunde få efter pappret... (inte mer än godkänd)... Redan som liten var jag bered på att inte kunan få ett högre betyg än så!

Utflyckterna var ett rent helvette!!! cyckla 5km!! MED HJÄRTFEL!!!
Något som jag absolut inte kunde göra alls, och det är ännu en sak jag gruvar mig för, inte för att jag inte klarar av det men för att bli tvingad att cyckla när man inte kunde cyckla den distansen utan att bli supertrött och känna sig "tvungen" att vara i lika bra skick som sina klasskompisar!

Jag kan nu i efterhand se på det som att folk inte hade förståelse för att jag itne klarade av det.

Och jag är glad över att jag flyttade söderut!

I min högstadie tid och gymnasiet var förståelsen för mitt hjärtfel hög!
dom frågade mig hela tiden om jag orkade att vara med på allting!
och jag behövde inte om jag kände att jag inte orkade.

Mitt svar var alltid det samma "jag kan försöka i min takt!"

Det är nog en av dem få sakerna som har gjort att jag orkar träna som jag gör idag!

för jag gör allt i min egna takt!

min senaste utflyck var en längdskidstur på 12km!!

1.2 MIL!!!

Mina lärare undrade om jag velade åka skoter upp till toppen!
men jag svarade dem "får jag försöka i min takt?"
sagt och gjort vi åkte och ibland så fick folk turas om med min packning uppför alla backar!

vi tog en lång tid på oss att ta oss upp men dom jäktade inte mig!

jag fick göra det i min takt!

Det som förvånade mig mest under turen var folk som jag knappt hade umgåts med under min tid på gymnasiet kom den sista 3 kilometerna och hämtade min packning och puchade mig upp för den sista backen! 

Jag klarade det! 12km uppför!

"du kan om du vill!"

Jag efter 12 km längdskidsfärd uppför!

 Peace!

Gårdagen!

WOOOOOW!!!!
så jävla mycket WOW!!! 

en del av min outfitt för kvällen!

Som jag skrev här för någon dag sen så skulle jag vara fullt upptagen under fredagen...
And indeed I was!

Började kl 10 med att tvätta kläder till 13
från 13-15 cirkus så var jag och hjälpte till att dekorera studentkåren till kvällens GAME-maskerad!

fin bild på väg till aztech 

jätte burgare av Verner

från 15 - 17 "räddade" vi en katt som vi trodde hade blivit herrelös...
17-20 förfest hos Aztech!
20 - 06, fixa i ordning studentkåren / vara DJ / städa / gå hem

Jag är så himla trött idag men ACK så kul var det!!

min fina outfit för kvällen!

jag strax före stänging! 4h utav dans!!

Mina Ärr!

Mina Ärr är en del av mig och min bakgrund!

Utan dem kanske inte jag hade varit här idag!

Utan dem hade jag inte varit den personen jag är idag!

Det fanns en tid då jag skymde mina ärr...

denna tid slutade för 4 år sen då jag träffade en person som har haft en stor betydelse i mitt liv som hjärtsjuk tack Verrisen för att du har fått mig att inse att jag ska vara stolt över mina ärr och inte skymma dem!

Nu vågar jag har lite mer u-ringade linnen och v-ringade t-shirt saker som jag aldrig klarade av att ha när jag var yngre!

mina 3 ärr som jag nu mera är stolt över!

Peace!

Inte alltid!

Något jag kommer få lära mig är att sätta ut tid och datum när jag kan skriva saker på bloggen...

Det är inte alltid man har tid när man pluggar har jag nyligen märkt!

imorgon (fredag) kommer jag vara upptagen HELA dagen!!

Varför undrar ni??

10-13 = tvätta kläder
13-17 = pynta studentkåren inför GAME-maskerad!

17-22 = förfest
22-02 = GAME Maskerad!

som sagt fullspäckat schema imorgon!

anyways... Sitter här hemma just nu och skriver på en rapport som ska in imorgon och samtidigt har jag maten igång på spisen,

som jag sa i förra inlägget så vill jag att ni skriver kommentarer med frågor / feedback.
Detta får mig att "utvecklas" mer och kunna skriva saker som ni vill läsa om!

och jag älskar att få frågor om mitt liv och hur jag hanterar vissa situationer!

Peace!

Frågor?

Fick en förfrågan av en mamma till ett hjärtbarn om jag kanske kan ta mig tid och svara på frågor här i bloggen...

Visst säger jag, klart jag kan svara på frågor!

Skapade främst denna blog så folk som har hjärtfel eller anhöriga till folk med hjärtfel kan ställa frågor och få en inblick hur det är för en som har varit med om en hel del...

Och som sagt bloggen kommer bli mer roligare att skriva om NI ställde frågor och kommenterade!!

Jag skulle bli väldigt glad om folk undrade lite saker för då kommer jag få mera saker att skriva om!

Så... SKRIV FRÅGOR :D !!!!

Peace!!!

Inte bra...

Det finns många saker som inte är så jätte bra när det kommer till mig och mitt hjärtfel,

Dels gör min spegelvändhet att mina flimmerhår, ni vet dem där som ska blokera ut läskiga bakterier för att ta sig in i ens kropp?

på en "vanlig" människa ska dessa flimmerhår täcka över varandra och blokera all inkommande främmande bakterier!

På mig är det tvärtom dom öppnas "innåt" så alla bakterier åker mer än gärna in i min kropp, vilket ofta leder till att när jag blir sjuk så blir jag det ordentligt...

Men det är inte där det roliga är...

Det är när du måste ringa till sjukhuset och säga att du är sjuk...

Det finns 2 senarion som kan hända när jag ringer till sjukhuset!

1. jag ringer dem - dem kollar INTE min journal där det står att det bara är att skriva ut penecilin, så jag måste åka in på blodprov & shit...
2. Dem faktist läser min journal och skriver ut penicilin direkt över telefon som jag bara behöver hämta ut i närmsta apotek! (vilket oftast händer 1/10 samtal)

Som ni läser kanske det inte är så troligt att dem går igenom min journal nogrant alla gånger men det har på senare tid blivit bättre än vad det var när jag gick på barn!

och nu när jag är sjuk så har jag haft tur genom att jag kvar en dosering sen sist jag blev sjuk och använder denna istället för att ringa och ha en 50/50 chans av att dem bara skriver ut isätllet för att jag måste åka in...

Och måste jag åka in så är det till stockholm... dvs över östersjön...
skulle inte vilja åka den båten när jag var sjuk...

anyways... Lite av mina tankar här på kvälskvisten!

Peace!

Att leva som student och för stunden

Att vara rädd för att gå och sova och aldrig veta om man kommer vakna har varit det jobbigaste för mig med att flytta hemifrån!

Att inte ha någon i närheten OM något skulle hända...

Under hela min uppväxt har jag alltid haft folk runt om mig som har vetat om mitt hjärtfel mer än vad jag själv kunnat, vilket har gjort att jag själv har knappt någon aning om vad jag har egentligen!

När jag var 14(??) så började ändå min läkare ta in mig ensam och göra undersökningar på mig och fråga mig om JAG hade några frågor om mitt hjärtfel.
Detta har hjälpt mig rejält dem senaste 3 åren när jag har gått från barn till vuxen, att kunna ta eget ansvar och egna beslut om mig själv och mitt hjärtfel!

Nu är det snarare så att folk blir oroliga när jag ringer och säger att jag ska in på sjukhuset (när det är rutin koll) och tror att något har hänt!

Jag har även aldrig varit den personer som vill planera in min framtid för mycket, jag vill leva HÄR och NU!
Detta är inte alltid så lätt när man pluggar på högskola, då tentor och uppgifter måste planeras in i tid...

Men jag försöker alltid leva dagen som den bästa, göra saker med vänner, ha kul!

En väldigt vis person sade till mig en gång

"Vill du så kan du!" 

Detta försöker jag lära ut till folk som känner sig osäkra och inte vet om dem vågar!
kolla bara på mig!

Jag har flyttat hemifrån, jag bor 100+ mil från närmsta släkt, jag håller på med olika extremsporter,

"Vill du så kan du!"

Peace!

Mitt Hjärtfel!

Woow! 150 sidvisningar på bara några timmar!

Anyways jag sa att jag skulle skriva om mitt hjärtfel senare var för att jag inte velade skriva ett mega inlägg om mig själv där 70% stod om vad jag hade för hjärtfel...

Så... Vad har jag för hjärtfel?

Man kan säga så här att...
Tänk er ett isberg!

Gjort det?

OK!

Jag är bland toppen av det isberget med mitt hjärtfel!

Okej det där förklarade ju inte så mycket, jag försöker igen...

Jag har ett medfött hjärtfel, vilket betyder att jag föddes med det (obvious, men blir lättare att förklara såhär)

Nu vet inte jag exakt hur dom kom fram till att jag hade ett hjärtfel vid födseln, men jag får ta reda på det och skriva ner det här i veckan!

Tillbaka till ämnet, jag föddes med bland annat hål mellan kammrarna, förträngd lungpulsåder, en klaff som inte riktigt fungerade pga förträngning, allt gick till samma kammare, förmakarna vänt sig 180 grader och på det så är jag helt spegelvänd på insidan... Dvs alla mina organ är på "fel" sida helt spegelvänt!
så alla mina organ är på fel sida och vända 180 grader då blir ju mina förmakar vända 360 grader... right??

så mina förmakar är "rättvända" i min "felvändna" kropp!

nu tänker ni säkert "OJ SHIT!!! han måste säkert äta jätte mycket medeciner och inte kunna röra på sig alls"
haha... jag har fått höra många konstiga kommentarer genom åren...

faktum är att jag äter INGA medeciner!

har även fått mina doktorer att säga att det är otroligt att jag kan hålla på med allt jag gör!

så där har ni lite om mitt hjärtfel...

kommer skriva mer om mina operationer och sådana saker i veckan och kommer även försöka fixa bilder till bloggen på mig där mina ärr syns 

Peace!

lite om mig själv!

Kan ju vara bra så här i början av bloggen att skriva lite om mig själv!

Jonte heter jag, bor ute på ön gotland där jag studerar på högskola!
jag är 21 år och har ett medfött hjärtfel!

(vad mitt hjärtfel är kommer jag förklara vid ett senare tillfälle för just nu ligger jag sjuk hemma och har helt enkelt inte orken att förklara i detalj!)

Jag är en adrenalin sökare, jag dras till extremsporter nämligen...
saker som jag håller på med just nu är Jibbing (trickskidåkning), parkour, wakeboard och sen så lite gymnastik!

jag håller på att studerar till spelutvecklare och vill i framtiden jobba på något stort spelföretag!

förövrigt så syns det inte att jag har hjärtfel förutom när jag tar av mig tröjjan och alla mina är syns!

Jag har 3st ärr som har märkt mig för livet, men dessa ärr har även räddat mitt liv!

jag kommer säkert skriva mer om mig själv dem närmsta dagarna men just nu när man inte är 110% klar i skallen och mår pyton av förkylning så tar jag bara det viktigaste!

peace! 

Välkommen!

Tjenare bloggvärlden!
Jonte här!

Jag ska nu börja blogga om min vardag....

"Okej ännu en idiot som ska börja blogga om sin vardag! det var ju sååå 2005...."

Yeah I know!

Men min vardag ser inte ut som alla andras... 
Min vardag är inte lika enkel som alla andras...
Jag är inte som alla andra...

Jag har ett hjärtfel!

Allt som du kan tyckas är väldigt enkla vardags sysslor som laga mat, tvätta kläder, gå och handla kan rent ut sagt vara ett helvette för mig.

Detta är vad jag kommer skriva om! Hur jag klarar av att leva själv 100 mil ifrån närmsta släkten.
Hur jag upplever saker som inte alla tänker på.

Jag hoppas att jag kan komma att vara en "guide" genom hur det kan vara att leva med ett dolt handikap!