Att leva som student och för stunden

Att vara rädd för att gå och sova och aldrig veta om man kommer vakna har varit det jobbigaste för mig med att flytta hemifrån!

Att inte ha någon i närheten OM något skulle hända...

Under hela min uppväxt har jag alltid haft folk runt om mig som har vetat om mitt hjärtfel mer än vad jag själv kunnat, vilket har gjort att jag själv har knappt någon aning om vad jag har egentligen!

När jag var 14(??) så började ändå min läkare ta in mig ensam och göra undersökningar på mig och fråga mig om JAG hade några frågor om mitt hjärtfel.
Detta har hjälpt mig rejält dem senaste 3 åren när jag har gått från barn till vuxen, att kunna ta eget ansvar och egna beslut om mig själv och mitt hjärtfel!

Nu är det snarare så att folk blir oroliga när jag ringer och säger att jag ska in på sjukhuset (när det är rutin koll) och tror att något har hänt!

Jag har även aldrig varit den personer som vill planera in min framtid för mycket, jag vill leva HÄR och NU!
Detta är inte alltid så lätt när man pluggar på högskola, då tentor och uppgifter måste planeras in i tid...

Men jag försöker alltid leva dagen som den bästa, göra saker med vänner, ha kul!

En väldigt vis person sade till mig en gång

"Vill du så kan du!" 

Detta försöker jag lära ut till folk som känner sig osäkra och inte vet om dem vågar!
kolla bara på mig!

Jag har flyttat hemifrån, jag bor 100+ mil från närmsta släkt, jag håller på med olika extremsporter,

"Vill du så kan du!"

Peace!