tisdag 30 oktober 2012

Ångest...

Dags för ett seriöst inlägg igen!
Varnar för gråt även denna gången...


Att leva med hjärtfel är oftast ingen lätt sak...
Att ständigt gå runt att oroa sig för när nästa operation ska bli av eller vad nästa undersökning ska visa för svar.

Jag vet själv att jag är en väldigt tystlåten person av mig när det gäller just rädslan för operationer och vad för svar jag kommer få av min doktor...

Man stänger in sig i en bubbla och vill inte lyssna eller så vill man veta men vill inte berätta till alla andra!

Jag har alltid haft min trygga bubbla när jag bodde hemma och att jag visste om något skulle hända har jag folk i närheten...

Nu när jag bor själv går jag med ångesten nästan varje dag... rädslan av att gå och lägga sig och inte veta om man vaknar upp dagen därpå...
Rädslan att man inte har någon i närheten...
Rädslan att man inte kan göra något... man blir så försvarslös...

Jag har lärt mig leva med denna ångesten.

Som ett exempel så HATAR jag att sova när det är tyst för att jag hör mitt hjärta slå...
Jag hör alla extraslag och "överhoppningar" av slag... vilket gör mig orolig och rädd...

Jag vet nu att det är vanligt och att alla har det men att jag hör det extra tydligt pga min klaff...

Numera har jag en timer på min dator som slår av sig efter 30 min så jag har "ljud" i bakgrunden när jag ska sova...
Förut var det lättare då jag ibland hade någon som jag sov med... Men nu när man blivit singel igen efter 2 år så är även den tryggheten borta...

Jag har INGEN i min närhet som kan mitt hjärtfel lika bra som mig...

Detta gör mig både rädd och nervös ifall det skulle hända något...

Jag berättar mycket till mina kompisar men inte allt... Man vill inte göra dem rädda i onödan...

 Har insett nu att NÅN i min närhet borde kunna mitt hjärtfel OM något skulle hända...

tillbaka till ämnet om ångest...
Ångest kan vara både bra och dålig,
många har det och jag vet folk som frågat mig hur jag "orkar" leva som jag gör...

jag brukar svara dem.
Jag är inte rädd för att dö, jag är bara rädd för att plågas ihjäl...

att leva med rädslan gör mig nästan starkare... jag lever för mig och för andra. jag lever för att visa att det går att leva som jag gör och ha hjätfel

Peace!


2 kommentarer:

  1. Berätta så någon när vet allt!! Borde kännas lite lättare och bra för dig. Önskar man kunde trolla bort allt jobbigt. <3 kram Kristin

    SvaraRadera
    Svar
    1. jo jag har ju varit med om en del om man säger så!
      jo jag har några som "kan" mitt hjärtfel men dom kan det inte flytande och lika bra som mitt ex

      Radera