Krönika i hjärtebarnet!

Att leva med ett dolt Handikapp?

Man kan inte se det, men det finns där... Någonstans inuti mig! Det jag har är ett hjärtfel.

Ett dolt handikapp, en ”sjukdom” som kommer finnas med mig dag och natt, timme för timme. Det syns sällan att man har ett hjärtfel, ännu mindre när man hoppar mellan 2 hustak eller dem största skidhoppen i världen. Jag är en av tusentals ungdomar med hjärtfel som lever en vardag som många andra med studier, fester, konserter, m.m.

Att leva med hjärtfel är inte enkelt på något sätt, inte heller är det svårt. Man blir liksom van på något sätt och det gör att vardagen brukar flyta på. Men i somras medans jag jobbade på förskole och skolmullis (mullsjölägren) kom det många fram till mig och sade ”det skulle vara spännande och följa din vardag för oss som inte har en aning hur det är att leva som du gör”. Sagt och gjort jag skapade min blogg ”Att leva med ett dolt handikapp?”. För tillfället är denna blogg bara ett ”sidoprojekt” då jag pluggar och försöker bli spelutvecklare.

Jag startade även bloggen främst för mig själv där jag kan gå tillbaka och kolla ”hur kände jag då?” eller ” hur tänkte jag då?”,  och det är även ett bra sätt att förklara och berätta att så här kan jag känna och det kan vara viktigt för många hjärtebarnsföräldrar att se ”oj han tänker så här” eller ”oj han klarar faktiskt av det”. 

En vis man sade till mig ”du kan om du vill” denna person var min plastpappa. Som även han hade hjärtfel! Han fick mig att vilja kunna saker och vilja testa saker, vem vet det kanske är därför jag blev den jag blev och vad jag hoppas jag kommer kunna vara för andra. En förebild!

Peace! 

Jonathan Lindmark