Radio

Godmorgon!

Har varit lite trögt med att blogga men tänkte bara slänga in en liten uppdate!

var med i radio i morse och ni kan lyssna på det här
http://bit.ly/radioparkour
lyssna vid 1.29 in i programmet (sändes 31:a mars)

pratade om parkour och självkänsla!

Hoppas ni gillar det!

peace

Ta upp bloggandet igen?

Det här med bloggandet var inte en lätt grej för mig egentligen.

Jag trodde jag skulle kunna skriva många fler inlägg om mig och mitt liv,och det kommer jag kunna också så tro inte att jag lägger av så enkelt!

Av olika anledningar har inte jag haft motivationen uppe att skriva några blogginlägg på länge. 

Ska jag vara ärlig så har jag inte haft något att riktigt skriva om heller så det skulle bara vara ett tråkig "fis i rymden"... 

MEN!!! 

Nu är jag tillbaka med nya krafter och nya ideér på vad jag kan skriva om och VAD jag vill skriva om.

Min barndom har jag ju gått igenom ganska generellt på denna blogg redan och nu är ju blickarna mer mot framtiden och mina tankar om hur jag vill att den ska se ut för mig med hjärtfel!

Rent generellt vill jag ju jobba med att inspirera andra (vare sig det gäller att göra spel / föreläsa / ha ett enkelt kassa jobb) så länge jag känner att jag kan insirera andra i min sits att följa sina drömmar och bevisa att jag som lever med hjärtfel kan följa mina drömmar och utstråla sådan glädje att jag får dem att följa sina drömmar!

Att få höra av folk att dem inspireras av min glädje och min energi berör mig massor och varje gång jag hör det blir jag tårögd och glad, på något sätt är det nästan som en bekräftelse på att man kan ha haft ett rent helvette men att saker och ting blir bättre! 

För att själv haft en jobbig tid som barn har det varit tuffa år för mig, men att stå på egna ben och inspirera andra är det underbaraste känslan i världen, det är som att jag kan vända tillbaka till "mitt gammla liv" och skricka "F*CK YOU!! jag är så mycket starkare än vad ni trodde" 

För att "JAG VILL, JAG KAN!"

Peace 

Krönika i hjärtebarnet!

Att leva med ett dolt Handikapp?

Man kan inte se det, men det finns där... Någonstans inuti mig! Det jag har är ett hjärtfel.

Ett dolt handikapp, en ”sjukdom” som kommer finnas med mig dag och natt, timme för timme. Det syns sällan att man har ett hjärtfel, ännu mindre när man hoppar mellan 2 hustak eller dem största skidhoppen i världen. Jag är en av tusentals ungdomar med hjärtfel som lever en vardag som många andra med studier, fester, konserter, m.m.

Att leva med hjärtfel är inte enkelt på något sätt, inte heller är det svårt. Man blir liksom van på något sätt och det gör att vardagen brukar flyta på. Men i somras medans jag jobbade på förskole och skolmullis (mullsjölägren) kom det många fram till mig och sade ”det skulle vara spännande och följa din vardag för oss som inte har en aning hur det är att leva som du gör”. Sagt och gjort jag skapade min blogg ”Att leva med ett dolt handikapp?”. För tillfället är denna blogg bara ett ”sidoprojekt” då jag pluggar och försöker bli spelutvecklare.

Jag startade även bloggen främst för mig själv där jag kan gå tillbaka och kolla ”hur kände jag då?” eller ” hur tänkte jag då?”,  och det är även ett bra sätt att förklara och berätta att så här kan jag känna och det kan vara viktigt för många hjärtebarnsföräldrar att se ”oj han tänker så här” eller ”oj han klarar faktiskt av det”. 

En vis man sade till mig ”du kan om du vill” denna person var min plastpappa. Som även han hade hjärtfel! Han fick mig att vilja kunna saker och vilja testa saker, vem vet det kanske är därför jag blev den jag blev och vad jag hoppas jag kommer kunna vara för andra. En förebild!

Peace! 

Jonathan Lindmark

Om att vara annorlunda!

Läste nyss ett blogginlägg om en liten Pojke som heter Abbe som även han är ett hjärtbarn..

Abbe är en kille på 7 år som redan hade funderingar på om att han inte vill vara ett hjärtbarn, han vill inte vara annorlnda han vill vara "normal"

och det inlägget berörde mig för jag vet själv hur det är... klart man inte vill "skilja sig ur mängden" man vill passa in!

Anyway svaret Abbes pappa gav honom var nog ett av det bästa jag kan tänka mig som ett barn att få höra!

Pappan: Nä, vet du Abbe? Du och din brorsa är det bästa som har hänt i mitt liv. Jag vill ha dig precis som du är. Och du…

Abbe: Vadå?

Pappan: Jag vet en annan kille som är annorlunda. Som också har ett speciellt ärr som du, fast inte på bröstet. Som också är supergrym.

Abbe: Harry Potter?

Pappan: Precis

Read more: http://www.hejaabbe.com/2013/06/om-att-vara-annorlunda.html#ixzz2WfQPwqGA

jag själv hade min tillflyktsort inom harry potters magiska värld när jag väl var liten och han var även en karaktär som inte heller tyckte om sitt ärr men han lärde sig leva med det och accpetera att han inte kan dölja det!

velade bara säga att det är sådana som Abbe som får mig att vara ännu mera stolt att ha ett ärr och vill passa på att säga HEJA ABBE!!! 

Du är perfekt precis som du är och jag hoppas att du (precis som jag själv) kommer inse att ha ett ärr är specielt och att alla vi som har ett på något konstigt sätt känner en samhörighet!

Abbes pappa! cred till dig! jag hoppas du lär honom att han kan allt bara han vill!

Peace

Framtiden, finns den för mig?

titeln: Framtiden, finns den för mig? 

syftar jag väldigt mycket på om jag kommer kunan leva ett "normalt" om 10 år...

Jag vet inte ännu hur jag vill leva om 10år och inte helelr vet jag hur mitt hjärtfel kommer påverka mig om 10år...

Det finns ingen data som visar hur länge en person med hjärtfel lever... att vara en av dem första generationens Hjärtsjuk som man följer med upp i vuxen ålder med att ha konternulegia kontroller är båda possetivt och negativt...

det possetiva är att jag lämnar data för nästkommande generationer om hur man kan leva och hur jag har klarat mig genom livet med mina fel!

det negativa komemr även med att jag har 0 koll på hur jag ska leva och hur jag ska göra om något händer! 

Jag är livrädd över att något ska hända med mig när jag inte har någon som känner till mitt hjärtfel i närheten...

Hur min framtid ser ut kan jag inte svara på just nu... 

Hur mitt hjärtfel kommer styra mitt liv vet jag inte heller...

Som jag ser mitt liv just nu med hjärtfelet och allt så är jag glad att jag har klarat mig så bra som jag gjort!

Även om många det är många saker som jag är begränsad utav mitt hjärtfel tar jag alltid och försöker och ser hur jag kan lyckas med det!

Många tankar far runt i mitt huvud om just framtiden! 

Det bästa jag kan säga är att Även om mitt hjärtfel kanske blir värre med åren ska jag vara glad att jag har haft så lite komplikationer och problem som jag haft och att jag kunnat leva ut mitt liv till det yttersta!

För 2-3 år sedan trodde jag det var helt omöjligt för mig att göra en volt ute på marken...

för 2 veckor sen lärde jag mig 2 olika volter utomhus...

Det finns ingenting som är omöjligt! Bara man gör det i sin takt!

Peace

Long time, no see

Oj! 

Ja att få tag bilder var inte det lättaste att göra...

Men men får börja skriva om annat istället då!

Det har börjat bli vår här nere på rosornas ö, blommor har börjat slå ut och träden komemr snart bli gröna!

och solen har börjat vara framme mer och mer!

så jag bjuder här på några bilder från en utav mina strandprommenader 

panorama över visby strand

så vackert det är!

jag slår lite volter nere vid stranden

har lärt mig 2 volter på kort tid!

Peace!

vad hände med Åre?

Jo som ni ser har inga blogg inlägg från Åre kommit upp... det är för att jag inte haft internet och dels för att jag väntar på bilder från folk!

men som sagt den som längtar efter något gott väntar aldrig för länge?

På tal om gott! 

jag kom på att jag kan ju skriva lite om vad jag äter / lagar för maträtter såhär när man bor ensam!

så idag så gjorde jag en grymmt god lunch (sitter och äter den just nu)

Du behöver:

2dl pasta!

½ paket bacon!

lite smör

ev någon fom utav sås / creme fraishe med smak!

börja med att koka pastan & steka baconet!
VIKTIGT: använd gärna mycket olja när du steker baconet för mer smak och extra krispighet!

när pastan har kokat klart häll ut allt vatten och sätt i smör så att inte pastan klibbar ihop!
och sedan ner i stekpannan med baconet (stek i ca 30-50 sekunder!)

Voilá en fin måltid (lägg till någon sås eller blanda en egen med hjälp av creme frasihe och några kryddor!

Peace